ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

torsdag 8 december 2016

Fyra kapitel.

                                                                   KAPITEL 1
                                 vari vår hjältes matte förluper hemmet och återvänder.

Swish bara...susade matten iväg i lördags i en grå buss.

Så var hon hemifrån hela dan. Åkte till Stockholm minsann.
Och studerade sånt här...

...och när  saknaden efter mig överväldigade henne kollade hon på mitt foto som satt på väggen.
I Stockholm.

Men allra mest häckade matten på läktaren och beundrade dom som dansade bäst i Norden.
Där hittade hon Pingu-ochZafir-matten.
Det var svårslaget.

Under tiden som matten frotterade sig med hundeliten, låg jag och spekulerade om varför hon inte ville vara hemma hos mig och hussen längre.


Sen ångrade hon sig och kom hem. Fullastad med presenter till mig.
Riv bort ditt gamla fula lakan på bian, befallde hon då. Så då gjorde jag det.

Sen trädde vi en ny tjusig kostym på bädden. Från Stockholm.
Det blev ganska snyggt. Men mest gillade jag allt gottis hon kånkade hem till mig.
KAPITEL 2
vari vår hjälte bara roar sig.

Nuförtiden träffas Loke och jag nästan hur ofta som helst.

Som den här dan. Då traskade och sprang och lekte vi i flera mil.

Så ibland måste jag svalka magen på frosten.

Sånt gör aldrig Loke, för han har inte skäggigt underrede som jag.

Även om vi cirkulerat runt halva Julita så orkar vi alltid ha dragkamp innan vi skiljs.

Så här.


Näst efter dragkamp, är det här vår roligaste lek. Den kör vi varje gång vi träffas.

Ja...och så kan ni få höra hur dragkamp låter också.


                                                                KAPITEL 3
                                                    vari vår hjälte turnerar runt.

Jag är inte alltid i Julita. Fast ni tror nog det.
Kolla här. Här sitter jag i Eskilstuna och funderar över om det var smart att kasta sig över den där uppkastningen jag hittade som smakade mums.
Till exempel.
Och här inspekterar jag dofterna i Äsköping.
Fast det är ju i Julita förstås.


Apropå dofter.....jo jag fick smaka yttepytte från hussens tallrik 

När man ser sig omkring kan man hitta en färdighuggen julgran.
Då kan man pinka på den.

Eller så kan man spåra upp klöv med snöre. Så här.

KAPITEL 4.
vari vår doktorandhjälte fortsätter sin forskning kring kvintettbeningen.
Bajs.
Visst måste väl fembeningar bajsa ibland?
Sån här blaffa?

Eller måhända ploppploppplopp-bajs som det här?

Fembeningskorvar?

Vita?
Ja, här finns mycket att analysera, dissikera och diskutera för en vetgirig student som jag.
Om man kan bestämma vilket bajs som är rätt, så vet man vad han åt.
När han levde.

Men här ska ni få se. Vad tror ni? Visst kan det här vara fembeningens bostad? Som dom som offrade honom trashade i vredesmod?
Gedigen plåtkåk.

Det här har jag forskat fram att det är hans sophög.
Ingen återvinningsambition där inte.

En hög med hemliga språkrör har jag kommit fram till att han hade på sin tomt.
Varför då?
Vad använde han dom till?
Den här mockafjängen blir jag inte klok på.
Ser ut som nån sorts fordon, som nån knögglat ihop.



Kan det ha varit en rollator?
Med fem lår gick han nog inte så taktfast och graciöst.

Som till exempel om jag skulle tappa ett av mina lår i stället...

...så här.

Många funderingar blir det som dyker upp.
Det är därför jag sköter forskningen åt er.

Over and out så länge från doktorand Arlo.

fredag 2 december 2016

Doktorand i kvintettben.

Ni vet han med fem lår...han som gick bärsärk på stocken i skogen när han offrades....

...håll i er nu....
Jag har hittat hans krypta!

Kolla bara....passande grav för en med fem lår!
Och att grankottar är det han livnärde sig på syns ju tydligt.
Sånt som är livsviktigt får man ju med sig på sista färden.

Inte nog med det....jag nosade upp rucklet han bodde i.
Alltså innan han offrades.
Man kan inte tvivla på att det var en med fem lår som huserat här.

Skulle han komma stapplandes på sina fem så skuttar jag upp här och blir onåbar.
Och osårbar.

Om man har ögonen med sig och öppna kan spår dyka upp var som helst.

Vad var det jag sa nyss?
Kolla fembeningens lada,
Därinne höll han sina trebenta getter, bevingade kossor och höns med gälar.
Innan han offrades.

Och här är hans dass.
Huvvaligen.

Nästan ingen i världen har forskat om fembeniningar. Så jag är nog den som vet mest om såna.
Därför skriver jag ner vad jag luskar fram.
Så kanske jag blir doktor i kvintettben.

tisdag 29 november 2016

Jobbat och jonglerat.

Så här var det. Först gick vi en vanlig skogstur där det inte hände så mycket mer än att jag gjorde det jag skulle lite här och där.

För klockan tolv skulle vi mata Tindur och Teitur. Tur att vi kom dit för dom stod vid grinden och svalt.
Så då fick dom en påse mat var.

Så här.

Vi bjöd på dricka också. Ljummet jättegott stallvatten.

När vi var klara med servitörjobbet ville vi alls inte gå hem än.
Så då kollade jag om Loke var hemma.
Han var på jobbet.
Trist.

I stället drog vi tillbaks till skogen. Testade nån stubbe här och nån stubbe där i förbifarten.

Ini baljan snyggt fotarbete alltså. Jag är som ett fjäderfä som håller fast sig i en telefontråd . Nästan.

Sen kom vi till en stock som nån varit gräsligt arg på.

Chop chop chop ba!
Kanske han från igår med fem lår.
Innan han offrades.
Eller samtidigt.

Målbilder är modernt. Här är min målbild nuförtiden.
Dit upp ska jag.
Vänta bara.

Annars höll jag mig på marken ibland.

När vi hade gått i tre timmar pausade vi...

...för att kolla in läget.

Det var kav lugnt.

Så då kom jag på att det var länge sen jag hade en pinne.

En rejäl en.



Om ni undrar, så rakade jag mig i lördags.






Efter pinnjongleringen kollade vi om hästarna käkat klart......

Några strån här och där hade dom ratat.

När dom såg mig kom dom rusandes och ville ha påfyllning.
Näni grabbar, sa jag då med bestämd stämma.
I kväll är nästa mattid. Till dess får ni svälta igen.


Ja, sen degade vi omkring lite i granskogen. Så här såg det ut då. Inga vargar eller grisar bland stammarna fanns det. Så det var lugnt.
Efter det gick vi hemåt. Då hade vi knatat omkring i nästan fyra timmar. Sånt gör mattar och hundar gott i kroppen och i själen.

Efter jag sovit och mumsat middag var jag pigg som en sill igen.
Då sorterade jag burkar och fick minsta kattmatsströsslet i lön.