ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

lördag 19 maj 2018

Maj

Goddagens på er. Vad får det lov att vara idag då?
Glimtar ur mitt liv i maj?
Jovars, det kan jag leverera.

Första hållplatsen blir här: Äntligen, efter hundra år var det dags för spårträff vid Knektbacken. Jordens roligaste morgon blev det. Agnes och jag fick varsitt spännande spår.


Efter att jag jobbat i tusen kilometer och spelat plockepinn så slog jag knut på mig själv. Det var kul, tyckte alla utom matten som skulle nysta upp mig sen.
Så har jag kollat att tulpanerna sköter sig och luftat norska krokodilen.
Sen huxflux en dag kom lill-matten nerdimpandes hos mig.
När hon är hos mig blir det lite mer livat än till vardags.
Till exempel åkte vi till skolan och körde rally.
Då var jag ringrostig vill jag lova.
På kvällskvisten kom kubben fram. Det var ett år sen sist men jag hade full koll på hur man skulle bära omkring på kungen, flytta block och vässa pinnar. 
Där låg mattarna i lä, åtminstone min vanliga, för hon kom inte ihåg nåt.
Innan hon åkte hem till Växjö igen skickade jag ut lill-matten i skogen med andra pinnar. Då la hon värsta bästa spåret åt mig.
Såna presenter gillar jag bäst.
Nu ska jag berätta en nyhet för er. Alla måndagskvällar är jag här, i Vingåker, även om det är hundra grader hett. Då tar jag min blå kavaj på och står ut ändå...
...för det är så ini baljan skoj i Vingåker. Kolla bara här vad med prylar där finns att greja med. Och högar med godis får man, bara man sköter sig en del och lyder ibland. Värsta bästa uppfinningen, måndagskvällar.
Nu måste jag tänka en stund. Vad mer kan jag dela med mig av från min majmånad...hmmmm....
Jo! Så klart! Min svängomkompis Dundra och jag åkte ju till Kumla för att tävlingsdansa en dag.
För henne var det första gången nånsin, men hon är så attans cool så hon ba ut och dansa liksom.
Två gånger, och domarna föll pladask och gav henne superpoäng och uppflyttningar och pallplats och jag vet inte allt.
Mallig blev jag som är kompis med en sån stjärna.
Själv var jag inte riktigt med på noterna den dan.
Men alla från Julita gillade mig ändå.
Och domarna var ju också ganska förtjusta. Hade jag bara gjort alla mina moves så hade poängen blivit skrytmässiga. Men jag slarvade ganska mycket, sa matten som har koll på sånt.
Så kan det gå när man ska dansa i Kumla en majdag.
Annars kan man ju stanna i Julita och softa i stället.
Eller luffa omkring i skogsskuggan när solen steker.
Och idag spanade jag efter fjäderfän och fiskar i Öljaren.
Sånt kan man göra i maj.
Men vad är det här nurå, utropar ni förvånade. En björnunge?
Närå, lugnar jag er då, det är bara Dobby från stan.
Han hoppade ur en bil hos mig igår.
Bara så där. Jag blev superpaff.
Dobby är bara en barnrumpa och jag visste inte riktigt vad man skulle göra med honom. Så jag morrade lite. Då blev Dobby inte rädd alls. Så det var ju bortkastat.
Närå, han var lika tokglad ändå och grävde ett hål vid garaget och pinkade på gräsmattan och bajsade i en plastpåse.
Efter en stund gillade jag honom ganska mycket. Nästa gång Dobby dimper ner här ska vi leka mer. Nu när jag vet vad han är för en filur.
Det bästa med Dobby var hans husse som fattade att jag också behövde nån som klappade på och snackade  med mig. Alla andra ba: Oooooh Aaaaaah Dobby liksom.

När Dobby inte är här och inte lill-matten heller utan det är som vanligt, då leker och tränar matten och jag massor på kvällarna. Och gör läxor till Vingåkersmåndagarna.
Som slutkläm får jag pipa med bollen hur länge som helst. Så då gör jag det. Och ibland traskar jag till Rutan för att pipa klart, för matten gillar att jag är i den. Då kan man få köttfärs.
Är det bra så?
Sjuttifemton och förtisju då tack.
Det är vad en stunds underhållning går på nuförtiden.
Så det är bara att betala och se glada ut.
Välkomna tillbaka.

måndag 30 april 2018

Revansch i Katrineholm

Jaså, där sitter Arlo och luktar på blommorna, jaja han duger ju inte till mycket annat, konstaterar ni nu med en suck och tänker på fiaskot i Arboga.
Men då får ni tänka om, säger jag då till på skarpen.

För nästa morgon, igår alltså, skrällde klockan mittinatten. Oppåhoppa bara. Så då gjorde vi det.
Fast regnet skvalade ner.
Till Katrineholm susade vi med vindrutetorkare som fladdrade som metronomer.

För nu skulle vi göra samma gamla övningar igen. Repris och revansch på samma gång var planen.
Så då gjorde vi det.
Fem tappra mattar i galonisar med fem tuffa hundar skulle göra upp på appellplanen.
Jag var nummer tre och jag gav järnet.

Jag knatade hitodit, jag la mig och ställde mig, rusade kors och tvärs bland koner och folk, hoppade högt och hämtade grejer. Inte ett endaste uppdrag struntade jag i.
Och när vi skulle sitta som tända ljus tillsammans på slutet så glodde jag bara på matten och gav blanka den i grannarna.
När allt var klart  firade jag med att skeda i mig kattmat ur snusdosan och hoppa glädjeskutt med matten.

Sen fick man pinka och kolla på dom andra och stå i regnet tills vi gick in och väntade i hundra år. Då blev det prisutdelning. Huxflux hade alla fått sina papper utom jag.
Då sa dom att jag vunnit över alla andra.
!

Så här.

För att jag var bäst fick jag en pokal.
Och matten blev dimmig i ögonen.
För hon trodde inte att det var sant.

Men det var det. Det syns ju här.
Arlo, bästa grabben i lydnad, som bräckte sina träningspolare och dom andra.

Matten tog åt sig en del av äran. Fast hon inte bidrog med mycket.
Jo, hon skjutsade ju mig dit och hem.
Och kutade in i en affär och köpte bakelser att fira med.

Sen sov vi som törnrosor.
Och vaknade när solen sken.
Då ville jag ha bästa belöningen så vi traskade hem till Loke för dragkamp och kapplöpning.
Slog bakelser med hästlängder.

Det trodde ni inte va?
Att skogsmullen från Julita skulle trotsa regnet, åka till stan och tvåla till alla sina rivaler så det stänkte om det.

Är jag i högform?
Så ini baljan!

lördag 28 april 2018

Inte braksuccé i Arboga precis.

Arboga...har ni koll på Arboga? Det ligger lite oppåt och ditåt i slutet på jordens krokigasate väg. Dit åkte vi i dag. Vi kunde lika gärna ha stannat i skogen på en sten. Det hade varit smartare.
Det började ju knasigt när jag sörplade vatten och matten visade att hon tagit med min favvoboll. För nu skulle vi ha kul minsann. Då tappade hon den och den rullade in längst in under bilen.

Så då fick hon leta fram ett paraply och magliggandes peta fram min favvo.
Det var många som hittat till Arboga idag. Och alla skulle tävla. Lydnadsettan heter det ju. men det vete 17.
Det gick hyggligt bra att knata runt hit och dit som man ska. Och att stå still och sånt. Men när det roligaste jag vet kom...att springa fort....så rusade jag som en projektil och eftersom det såg ut så här, ungefär, bakom matten, så drog jag värsta längsta varvet innan jag kom tillbaka och satte mig som man ska.
Men vadddådå?
Sen var det ligga platt men då stod jag som en isstod i stället. Så snyggt så domarna gav mig poäng för det.
Koner skulle man fokusera på efter det, tyckte dom.
Såna här som står i fyrkant.
Men då råkade jag stå på en fläck som var så ini baljan intressant så jag stängde öron, ögon och hjärna. Hade bara nosen öppen.
Matten blev ganska så frustrerad och när jag råkade titta upp efter hundra år sa hon nåt om dom där konerna, men jag fattade noll och sprang till tanten som pratade hela tiden för att hälsa.
Det var fel.
Att vara alla till lags är inte så ini norden lätt alla gånger,
Men hämta apporten snyggt och snabbt, det bjöd jag på.
Sen det där med all lägga sig och sätta sig i all evighet. Det lyssnade jag bara ibland på. Man ska inte skämma bort dom.


Ränna runt konen så här, det kändes ganska onödigt. Jag vet ju hur man gör och det räcker väl?
Så då avslutade jag med ett tjusigt hopp som gav nästan full pott.
Eller....det var ju en grej kvar, 
Det där att alla hundar ska sitta på rad en minut och glo på sina mattar. Det är jag expert på. Får alltid full poäng och så.
Men idag satt Arbogas snyggaste tjej till höger. Så när matten lämnade mig vände jag mig mot tjejen och så la jag mig ner med en beundrande suck och stirrade rakt på henne hela minuten.
Då blev matten besviken och förvånad, tydligen.
På protokollets sista rad står det att jag luktar. Så jag fick bara 7 på helheten, där jag brukar få 10.
Men måste jag bada inför vareviga tävling för att få 10 på det, så får det nog va!
Man kan ju lika gärna ligga och slumra i mattens knä och slippa poäng alls.
Och om jag luktar så får hon stå ut med det.